Denna text är i någon mån inspirerade av texten på sidan 21 i läroboken Odkrívajmo slovénščino.
Krístjan in njegôva družína
Tó səm jáz. Imenújem se Krístjan. Živím v Ízoli. Stár səm ósəm lét. Hódim v šólo. Hódim v drúgi rázred. Dopòłdne səm v šóli, popòłdne pa səm domá. Popòłdne se nájprej učím, potém se pa igrám.
To je náša šóla. Náša šóla je nôva, velíka in lépa. Je nájvéčja v Ízoli. V nášo šólo hódi pétsto déčkov in déklic. Imámo nôvo mládo učíteljico. Náša nôva učíteljica se imenúje Marjána Simónčič. Marjána je učíteljica angléščine in nas učí angléško. Rád imám angléščino.
Tó je mój sošóləc Bójan. Skúpaj hódiva v šólo in se igráva. Včásih se túdi skúpaj učíva. Ráda igráva nogomêt ali vóziva koló, nájrájši pa imáva računálniške ígre. Bójanov ôče je računálniški programêr. Bójan imá nòv lép računálnik, zató smo pogósto domá pri Bójanu in igrámo računálniške ígre.
Bójanov ôče velíko déla, in zató je vsák dán dòłgo v slúžbi. Bójanova máma ne déla takó velíko, kot njegòv ôče. Njegôva máma je túdi učíteljica v náši šóli. V šóli je dopòłdne in pogósto túdi popòłdne, ámpak zvečér je védno domá.
To so môji stárši. Ôče je šofêr in vózi vêlik ávtobus. Velíko potúje po Evrópi. Včásih gré dáleč in potém telefoníra iz Ríma ali iz Varšáve. Ôče zeló rád potúje. Pogósto hódi na Réko, v Búdimpešto, na Dúnaj, v Prágo, v Ženévo, v Rím ali v Varšávo.
Ko je ôče na póti (na Réki, v Búdimpešti, na Dúnaju, v Prági, v Ženévi, v Rímu ali v Varšávi), gréva máma in jáz skúpaj v Ljubljáno. Takrát máma vózi náš ávto. Imámo májhən, bé`, stár ávto.
V Ljubljáni živíta njéna máma in njén ôče. Rád hódim v Ljubljáno, kәr živíta tam môja stára máma in mój stári ôče. Rád imám Ljubljáno, kәr je Ljubljána glávno mésto Slovénije, in je zató velíko in lépo mésto.
V Ljubljáni grémo védno na kákšən sprehôd. Včásih grémo na Méstni tŕg. Tám pa grémo v kavárno. V kavárni máma, stára máma in stári ôče píjejo kávo, jáz pa poléti jém sladoléd, pozími pa píjem kakáv. Potém hódimo êno úro ali dvé po méstu. Glédamo mésto, réko Ljubljánico in trgovíne. Máma ráda hódi v trgovíne, kәr ráda gléda nôve obléke. Takrát jáz in stári ôče hódiva ob Ljubljánici in glédava, káj délajo drúgi otrôci.
Môja máma je prodajá`ka in déla v êni májhni trgovíni. Tám prodája obléke: hláče, blúze, srájce in kraváte. Vsák dán déla ósəm úr in potém je utrújena. Ámpak po slúžbi rada bêre kákšno knjígo. Včásih bêre glásno, jáz pa poslúšam. Zvečér glédava vsák dán televizíjo. Jáz zeló rád glédam televizíjo.
To je náša šóla. Náša šóla je nôva, velíka in lépa. Je nájvéčja v Ízoli. V nášo šólo hódi pétsto déčkov in déklic. Imámo nôvo mládo učíteljico. Náša nôva učíteljica se imenúje Marjána Simónčič. Marjána je učíteljica angléščine in nas učí angléško. Rád imám angléščino.
Tó je mój sošóləc Bójan. Skúpaj hódiva v šólo in se igráva. Včásih se túdi skúpaj učíva. Ráda igráva nogomêt ali vóziva koló, nájrájši pa imáva računálniške ígre. Bójanov ôče je računálniški programêr. Bójan imá nòv lép računálnik, zató smo pogósto domá pri Bójanu in igrámo računálniške ígre.
Bójanov ôče velíko déla, in zató je vsák dán dòłgo v slúžbi. Bójanova máma ne déla takó velíko, kot njegòv ôče. Njegôva máma je túdi učíteljica v náši šóli. V šóli je dopòłdne in pogósto túdi popòłdne, ámpak zvečér je védno domá.
To so môji stárši. Ôče je šofêr in vózi vêlik ávtobus. Velíko potúje po Evrópi. Včásih gré dáleč in potém telefoníra iz Ríma ali iz Varšáve. Ôče zeló rád potúje. Pogósto hódi na Réko, v Búdimpešto, na Dúnaj, v Prágo, v Ženévo, v Rím ali v Varšávo.
Ko je ôče na póti (na Réki, v Búdimpešti, na Dúnaju, v Prági, v Ženévi, v Rímu ali v Varšávi), gréva máma in jáz skúpaj v Ljubljáno. Takrát máma vózi náš ávto. Imámo májhən, bé`, stár ávto.
V Ljubljáni živíta njéna máma in njén ôče. Rád hódim v Ljubljáno, kәr živíta tam môja stára máma in mój stári ôče. Rád imám Ljubljáno, kәr je Ljubljána glávno mésto Slovénije, in je zató velíko in lépo mésto.
V Ljubljáni grémo védno na kákšən sprehôd. Včásih grémo na Méstni tŕg. Tám pa grémo v kavárno. V kavárni máma, stára máma in stári ôče píjejo kávo, jáz pa poléti jém sladoléd, pozími pa píjem kakáv. Potém hódimo êno úro ali dvé po méstu. Glédamo mésto, réko Ljubljánico in trgovíne. Máma ráda hódi v trgovíne, kәr ráda gléda nôve obléke. Takrát jáz in stári ôče hódiva ob Ljubljánici in glédava, káj délajo drúgi otrôci.
Môja máma je prodajá`ka in déla v êni májhni trgovíni. Tám prodája obléke: hláče, blúze, srájce in kraváte. Vsák dán déla ósəm úr in potém je utrújena. Ámpak po slúžbi rada bêre kákšno knjígo. Včásih bêre glásno, jáz pa poslúšam. Zvečér glédava vsák dán televizíjo. Jáz zeló rád glédam televizíjo.
Nove besede
hódi går
rázred [rázret] klass
dopòłdne [dopòwdne] på förmiddagen
popòłdne [popòwdne] på eftermiddagen
nájprej först
učí lär
učí se studerar, pluggar, lär sig
potém sedan
igrá spelar
igrá se leker
angléščina engelska (språket)
nas oss
rád [rát] gärna
rád imá tycker om (jfr. ty. hat gern)
sošóləc skolkamrat (pref. so- tillsammans)
skúpaj tillsammans
včásih [učásih] ibland (v i, čás tid, -ih lok.pl. jfr. en. at times)
nogomêt fotboll (nôga fot, mêt kast)
vózi kör
nájrájši helst
imá nájrájši tycker mest om
lép fin
računálnik dator
računálniški dator-, data- (i sammansättningar)
ígra spel
zató därför (za för, to det)
pogósto ofta
pri (+ lokativ) hos
velíko mycket (eng. much, a lot)
déla arbetar, gör
vsák [usák] varje
dòłgo [dòwgo] länge
slúžba jobb, arbete, anställning
takó så
kot som
zvečér på kvällen
védno alltid
šofêr -ja chaufför
potúje reser
po (+ lokativ) runt (om) i
gré åker, går
dáleč långt (bort)
telefoníra ringer, telefonerar
Rím Rom
Varšáva Warszawa
zeló mycket, väldigt (eng. very)
Réka Rijeka
Búdimpešta Budapest
Dúnaj Wien
Prága Prag
Ženéva Génève
pót (femininum) resa
takrát då
béł [béw] vit
kәr / kêr för, därför att, eftersom
stári ôče farfar, morfar
kákšən någon
sprehôd [sprexôt] pomenad (jfr. hódi)
méstni stads- (i sammansättningar)
tŕg [tə'rk] torg
tám där
kavárna café
píje dricker
káva kaffe
poléti på sommaren (jfr. léto år, som i andra slaviska språk betyder sommar)
jé äter
sladoléd [sladolét] glass (sládək söt, léd is)
pozími på vintern (jfr. zíma vinter)
kakáv [kakáw] kakao, varm choklad
gléda titta (på)
réka flod
trgovína [tərgovína] affär
obléka klädesplagg
ob (+ lokativ) längs
prodajáłka [prodajáwka] expedit, försäljerska
hláče (pl.tant.) byxor
blúza blus
srájca skjorta
kraváta slips
utrújen trött
po (+ lokativ) efter
bêre läser
glásno högt (jfr. glás röst)
poslúša lyssnar
televizíja teve, television
Komentarji
Vi har tidigare sett att de båda prepositionerna v i och na på styr kasuset lokativ. T.ex.
Živím v Ljubljáni.
Jag bor i Ljubljana.
Stanújem v céntru.
Jag bor i centrum.
Dessa båda prepositioner betecknar då att man befinner sig på en viss plats, att man intar en viss position, att man är stilla på ett visst ställe.
Samma prepositioner används också för att uttrycka att man förflyttar sig till platsen i fråga. De uttrycker då en rörelse, en förflyttning i en viss riktning. Både v och na brukar då oftast översättas som till. Ibland kan dock v bättre översättas som in i, medan na kan översättas som upp på, ut på.
När v och na uttrycker förflyttning skall de följas av ackusativ.
I ackusativ byter feminina ord grundformens -a mot -o.
Maskulina och neutrala föremål har ingen särskild ackusativform.
Deras grundform används även i ackusativ.
Tillsammans med ett visst substantiv skall man alltid använda samma preposition, antingen v eller na, både för förflyttning och position. Jämför:
Délam v Kránju.
Jag arbetar i Kranj.
Grém v Kránj.
Jag åker till Kranj.
Živím v Ljubljáni.
Jag bor i Ljubljana.
Grém v Ljubljáno.
Jag åker till Ljubljana.
Délam na póšti.
Jag arbetar på posten.
Grém na póšto.
Jag går till posten.
När skall man använda v och när skall man använda na?
Några egentliga regler finns inte, utan man måste vänja sig vid det slovenska bruket. Vare sig svenskan eller slovenskan är helt logisk. På svenska föredrar vi prepositionen på vid alla typer av offentliga lokaler, medan slovenskan mera logiskt använder v.
kavárna café
v kavárni på café
v kavárno in på ett café
I några få sådana fall har även svenskan i.
šóla skola
v šóli i skolan
v šólo till skolan
trgovína affär
v trgovíni i affären
v trgovíno in i affären
Men ibland är både svenskan och slovenskan ologisk.
póšta post
na póšti på posten
na póšto till posten
univêrza universitet
na univêrzi på universitetet
na univêrzo till universitetet
Å andra sidan händer det att svenskan använder i medan slovenskan använder na. Detta gäller bl.a. ett antal städer.
vŕt trädgård
na vŕtu i trädgården
na vŕt in i trädgården
Dúnaj Wien
na Dúnaju i Wien
na Dúnaj till Wien
Réka Rijeka
na Réki i Rijeka
na Réko till Rijeka
Ptúj Ptuj
na Ptúju i Ptuj
na Ptúj till Ptuj
(en mindre stad i östra Slovenien)
Det gäller även länder som i grundform slutar på -ska. Här är ju dessutom ändelsen i lokativ inte den som feminina substantiv normalt skall ha.
Švédska Sverige
na Švédskəm i Sverige
na Švédsko till Sverige
Hrváška Kroatien
na Hrváškəm i Kroatien
na Hrváško till Kroatien
Ytterligare ett par prepositioner följs av kasusformen lokativ. Detta gäller prepositionerna pri hos, ob längs och po som har två helt olika betydelser.
Med syftning på tid betyder po efter.
Po slúžbi máma ráda bêre.
Efter jobbet läser mamma gärna.
Med syftning på plats betyder po förflyttning inom det område som det efterföljande ordet betecknar.
Hódimo po méstu.
Vi går runt i staden.
V méstu betecknar alltså att man befinner sig stilla på någon plats i staden.
Po méstu betyder att man förflyttar sig, men att man under hela förflyttningen håller sig inom staden.
V mésto med ackusativ betyder å andra sidan att man förflyttar sig från en plats utanför staden till en plats inuti staden.
Det lilla ordet sê sig är ett reflexivt pronomen. Det får som regel ingen egen betoning i meningen. Det är alltså ett obetonat småord. Obetonade småord placeras i slovenskan gärna på andra plats i meningen.
Bójan se učí.
Bojan pluggar.
Popòłdne se Bójan učí.
På eftermiddagen pluggar Bojan.
Vissa ord som på ett självklart sätt betecknar något som förekommer två och två används av någon underlig anledning ganska sällan i dual. Denna självklarhet gör kanske att man upplever att man inte behöver markera antalet. I stället används normalt plural. Detta gäller ordet starš förälder, som normalt används i plural, starši föräldrar, trots att man ju vanligen har just två föräldrar. Att som i lektion ett använda starša är alltså mindre vanligt.
Genitiv är en mycket flitigt använd form i slovenskan. Den används ofta när svenskan använder olika prepositioner. På slovenska heter det alltså učíteljica angléščine medan vi på svenska säger en lärare i engelska. I just det här fallet kanske inte a teacher of English är det vanligaste sättet att uttrycka sig på, även om det är fullt möjligt, men rent generellt kan man säga att om engelskan använder of brukar det följande ordet i stället sättas i genitiv på slovenska. På samma sätt kan man jämföra med franskans och spanskans de eller italienskans di, t.ex. un professeur de slovène.
Observera att ordet gärna på svenska är ett adverb, men på slovenska är det ett adjektiv och böjs därför i förhållande till vem det syftar på.
Krístjan se rád igrá.
Kristjan leker gärna.
Máma ráda bêre.
Mamma läser gärna.
Živím v Ljubljáni.
Jag bor i Ljubljana.
Stanújem v céntru.
Jag bor i centrum.
Dessa båda prepositioner betecknar då att man befinner sig på en viss plats, att man intar en viss position, att man är stilla på ett visst ställe.
Samma prepositioner används också för att uttrycka att man förflyttar sig till platsen i fråga. De uttrycker då en rörelse, en förflyttning i en viss riktning. Både v och na brukar då oftast översättas som till. Ibland kan dock v bättre översättas som in i, medan na kan översättas som upp på, ut på.
När v och na uttrycker förflyttning skall de följas av ackusativ.
I ackusativ byter feminina ord grundformens -a mot -o.
Maskulina och neutrala föremål har ingen särskild ackusativform.
Deras grundform används även i ackusativ.
Tillsammans med ett visst substantiv skall man alltid använda samma preposition, antingen v eller na, både för förflyttning och position. Jämför:
Délam v Kránju.
Jag arbetar i Kranj.
Grém v Kránj.
Jag åker till Kranj.
Živím v Ljubljáni.
Jag bor i Ljubljana.
Grém v Ljubljáno.
Jag åker till Ljubljana.
Délam na póšti.
Jag arbetar på posten.
Grém na póšto.
Jag går till posten.
När skall man använda v och när skall man använda na?
Några egentliga regler finns inte, utan man måste vänja sig vid det slovenska bruket. Vare sig svenskan eller slovenskan är helt logisk. På svenska föredrar vi prepositionen på vid alla typer av offentliga lokaler, medan slovenskan mera logiskt använder v.
kavárna café
v kavárni på café
v kavárno in på ett café
I några få sådana fall har även svenskan i.
šóla skola
v šóli i skolan
v šólo till skolan
trgovína affär
v trgovíni i affären
v trgovíno in i affären
Men ibland är både svenskan och slovenskan ologisk.
póšta post
na póšti på posten
na póšto till posten
univêrza universitet
na univêrzi på universitetet
na univêrzo till universitetet
Å andra sidan händer det att svenskan använder i medan slovenskan använder na. Detta gäller bl.a. ett antal städer.
vŕt trädgård
na vŕtu i trädgården
na vŕt in i trädgården
Dúnaj Wien
na Dúnaju i Wien
na Dúnaj till Wien
Réka Rijeka
na Réki i Rijeka
na Réko till Rijeka
Ptúj Ptuj
na Ptúju i Ptuj
na Ptúj till Ptuj
(en mindre stad i östra Slovenien)
Det gäller även länder som i grundform slutar på -ska. Här är ju dessutom ändelsen i lokativ inte den som feminina substantiv normalt skall ha.
Švédska Sverige
na Švédskəm i Sverige
na Švédsko till Sverige
Hrváška Kroatien
na Hrváškəm i Kroatien
na Hrváško till Kroatien
Ytterligare ett par prepositioner följs av kasusformen lokativ. Detta gäller prepositionerna pri hos, ob längs och po som har två helt olika betydelser.
Med syftning på tid betyder po efter.
Po slúžbi máma ráda bêre.
Efter jobbet läser mamma gärna.
Med syftning på plats betyder po förflyttning inom det område som det efterföljande ordet betecknar.
Hódimo po méstu.
Vi går runt i staden.
V méstu betecknar alltså att man befinner sig stilla på någon plats i staden.
Po méstu betyder att man förflyttar sig, men att man under hela förflyttningen håller sig inom staden.
V mésto med ackusativ betyder å andra sidan att man förflyttar sig från en plats utanför staden till en plats inuti staden.
Det lilla ordet sê sig är ett reflexivt pronomen. Det får som regel ingen egen betoning i meningen. Det är alltså ett obetonat småord. Obetonade småord placeras i slovenskan gärna på andra plats i meningen.
Bójan se učí.
Bojan pluggar.
Popòłdne se Bójan učí.
På eftermiddagen pluggar Bojan.
Vissa ord som på ett självklart sätt betecknar något som förekommer två och två används av någon underlig anledning ganska sällan i dual. Denna självklarhet gör kanske att man upplever att man inte behöver markera antalet. I stället används normalt plural. Detta gäller ordet starš förälder, som normalt används i plural, starši föräldrar, trots att man ju vanligen har just två föräldrar. Att som i lektion ett använda starša är alltså mindre vanligt.
Genitiv är en mycket flitigt använd form i slovenskan. Den används ofta när svenskan använder olika prepositioner. På slovenska heter det alltså učíteljica angléščine medan vi på svenska säger en lärare i engelska. I just det här fallet kanske inte a teacher of English är det vanligaste sättet att uttrycka sig på, även om det är fullt möjligt, men rent generellt kan man säga att om engelskan använder of brukar det följande ordet i stället sättas i genitiv på slovenska. På samma sätt kan man jämföra med franskans och spanskans de eller italienskans di, t.ex. un professeur de slovène.
Observera att ordet gärna på svenska är ett adverb, men på slovenska är det ett adjektiv och böjs därför i förhållande till vem det syftar på.
Krístjan se rád igrá.
Kristjan leker gärna.
Máma ráda bêre.
Mamma läser gärna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar