Brane Mozetič • i går när de första dropparna föll...

ur diktsamlingen Besvärjerlser

i går när de första dropparna föll över ansiktet
kom en svart katt över taken och kröp in mellan lakanen
och fläckade de avtagna kläderna med saliv
av njutning, av behag gav han ifrån sig en mjuk
musik som bar dig, i hemlighet, ljudlöst
över vatten som man vadat över, mot vågorna

Martinique är den ö där sommaren är
evig, utan början eller slut, jag känner den
denna doft av mango i din hud, så slät
när jag glider över den som genom mjuk, fin sand
under ridåer av palmer, tiden går sakta, den är mättad
känner du alla märken efter tänder på mitt
finger, efter dina vita tänder, denna kokosnöt, mjölk
som tränger fram ur chokladhud
dess smak av kärlek, som starkare än salt
etsar sig in i det jag känner, mal de vie
och den vilda kraften sugs upp som av en svamp
hör du, hör du, när vinder blåser emot fönstren
och lättar på gardinerna för strålarna, där vi båda fast
i våra armars järngrepp inte vågar skiljas

vad är en evighet, ett ögonblick, vad är den spänning, den energi
som bryter ner våra kroppar, så att omfamningen blir allt tätare
meningslös, en vindpust in under dörren
då det kanske ännu vore tid att dö – åh,
stig bara inte upp, flytta dig inte ifrån mig, jag anar
jag anar att djurens ögon gnistrar i mörkret
jag känner hur världsrymden helt galet blir till en vattendroppe
en vattendroppe, som glider ner för rutan, mindre och mindre

Översatt av Morgan Nilsson
i september 2003