S slovenščino nimam težav: kapitel 5: Slovenija iz knjig... s. 33 i textboken

Utdraget är från romanen Silvija, som handlar om den fjortonåriga flickan Silvija, hennes familj, vänner, olika skolhändelser, den första förälskelsen... Nejka Omahen skrev romanen när hon var femton år, och med den blev hon mycket omtyckt bland läsare och recensenter (de unga läsarna valde Silvija till 2000 års trevligaste bok). Nejka Omahen säger att skrivandet är en hobby för henne och att hon skriver när hon har tid, oftast under sommarlovet.

Vi tjänar pengar och upptäcker nya saker
”Vill du börja jobba? I din ålder?”
”Ja,” sa Petra med en axelryckning. ”Jag och Maja har redan diskuterat det. Jag ska jobba hos mina grannar på värdshuset.”
”Ska du vara servitris?” sa jag storögt.
”Nej,” sa Petra och rodnade. ”Jag ska diska. Glas och sånt. Mamma låter mig inte vara servitris.”
”Det skulle inte jag heller,” höll Nika med. ”Med din djävulska blick och dina svarta ögon.”
”Sluta,” avbröt Maja. ”Jag håller med Petra. Under sommarlovet skulle vi kunna tjäna lite pengar.”
”Och vad tänker du göra då?” sa jag och spände blicken i henne.
”Jag hade tänkt att jag skulle vara barnvakt. Inte så länge. Man passar grannens barn några gånger och får sig en fin liten slant. Men du och Nika kommer behöva hjälpa mig. Det är mycket med barn, som du vet.”
”Varför är ni två så upptagna av pengar?” suckade jag. ”Skulle ni vilja sticka till havet eller?”
”Vi ska ha pengarna till nya badkläder,” sa Petra.
”Vi är fjorton år nu och vi kommer så sakta behöva börja titta efter killar.”
”Det trodde jag vi redan gjorde,” skrattade jag.
”Dessutom är Maja och Nika inte fjorton år än.”
Vi pratade om sommarjobb. Maja och Petra ville tjäna lite pengar, för mig och Nika handlade det inte så mycket om det. Vi samlades i vårt tält och jagade ut Aleks därifrån. Pengar till nya badkläder! Vad ska de hitta på härnäst...
”Jag vet inte,” kunde jag inte bestämma mig.
”Om jag skulle passa små gnällspikar? Hur mycket sa du de betalar per timme, Maja?”
”Fyrahundra tolar.”
”Fyrahundra! Det tycker jag är en aning lite. På en timme kan de döda dig. Jag vet inte...”
”Lägg av, Silvija,” tog Nika till orda. ”Det verkar helt okej för mig. "Om jag skulle fått betalt för alla timmar jag har passat barn, hade jag redan varit miljonär!”
”Okej, okej” gav jag upp. ”När börjar vi?”
”Yes!” utbrast Petra. ”Äntligen! Maja bokade tid imorgon.”
”Och hur ska det gå till?" undrade jag vidare.
”Vi kommer till dem och passar barnen några timmar, ” förklarade Maja. ”Hur lätt som helst.”
”Men att de litar på främlingar utan vidare?” förvånades Nika.
”De känner mig och vi måste ge dem våra adresser. För säkerhets skull.”
”Okej,” suckade jag. ”Imorgon klockan tio hos dig, Maja. Mamma kommer bli så entusiastisk! Som hon tjatar hela tiden att jag ska jobba.”



övningen är gjord av flera studenter


Inga kommentarer: