To je Slovénija.
To je Evrópa.
Slovénija je v Evrópi.
Slovénija leží v Evrópi.
To je Švédska.
Túdi Švédska leží v Evrópi.
Slovénija je evrópska držáva.
Túdi Švédska je evrópska držáva.
Slovénija in Švédska sta evrópski držávi.
Ávstrija in Itálija sta túdi evrópski držávi.
Nove besede
ljúbi älskar
Evrópa [ewrópa] Europa
v [u] (+ Lokativ) i
Slovénija Slovenien
leží ligger
evrópski [ewrópski] europeisk
držáva [dəržáva] land, stat
Ávstrija [áwstrija] Österrike
Itálija Italien
Komentarji
Slovenskan har en rik böjning av bl.a. substantiv i olika så kallade kasus. Kasusen är helt enkelt sex olika böjningsfomer som anger vilken funktion ordet har i meningen. På svenskan har vi väldigt lite kvar av kasusböjning, egentligen bara den s.k. genitivformen som slutar på -s, t.ex. Ullas bil, för att uttrycka ägare, och så skillnaden mellan subjekt och objekt vid pronomen. Det är ju skillnad på t.ex.
Hon älskar honom.
Han älskar henne.
Fast till och med här slarvar man ju ofta och säger Hon älskar han.
I slovenskan böjs däremot även ett substantiv som utgör objekt, t.ex.
Matêja ljúbi Ríharda.
Mateja älskar Rihard.
Ríhard ljúbi Matêjo.
Rihard älskar Mateja.
Vitsen med att ha ändelser är att ordföljden då inte spelar lika stor roll. Även om det inte är lika vanligt och ger en något annorlunda betydelsenyans, så går det också att säga:
Matêjo ljúbi Ríhard. Det är Rihard som älskar Mateja.
Ríharda ljúbi Matêja.
Det är Mateja som älskar Rihard.
Eftersom slovenskans har sex kasus behöver vi en rad namn för att kunna hålla reda på dem alla.
• Nominativ är ordets grundform, den som t.ex. står i ordböcker och som man använder när man pekar på ett föremål och säger vad det är. Det är också den form som används för subjektet i en mening, dvs. för den person (eller det djur eller föremål) som utför handlingen i meningen.
• Ackusativ kallas den form som finns representerad i meningarna ovan. Det är den form som man använder för att markera objektet i en mening, dvs. den person eller det föremål som blir utsatt för handlingen.
• Genitiv kallas den form som framför allt används efter alla möjliga olika uttryck för mått. Vidare används den ofta för att uttrycka ägare.
• Lokativ kallas en form som bara används efter sex prepositioner.
• Dativ kallas en form som mest används för att beteckna den som får något eller upplever något (mao. får en upplevelse!).
• Instrumentalis kallas en form som bara används efter ett tiotal prepositioner.
• Nominativ är ordets grundform, den som t.ex. står i ordböcker och som man använder när man pekar på ett föremål och säger vad det är. Det är också den form som används för subjektet i en mening, dvs. för den person (eller det djur eller föremål) som utför handlingen i meningen.
• Ackusativ kallas den form som finns representerad i meningarna ovan. Det är den form som man använder för att markera objektet i en mening, dvs. den person eller det föremål som blir utsatt för handlingen.
• Genitiv kallas den form som framför allt används efter alla möjliga olika uttryck för mått. Vidare används den ofta för att uttrycka ägare.
• Lokativ kallas en form som bara används efter sex prepositioner.
• Dativ kallas en form som mest används för att beteckna den som får något eller upplever något (mao. får en upplevelse!).
• Instrumentalis kallas en form som bara används efter ett tiotal prepositioner.
Det första kasus som vi skall bekanta oss med är det ganska enkla kasuset lokativ. Detta kasus används bl.a. efter prepositionen v i.
Feminina ord har i lokativ ändelsen -i, t.ex.
Evrópa [ewrópa] Europa (nominativ)
v Evrópi [u ewrópi] i Europa (lokativ)
Prepositionen v skall alltid uttalas [u].
Visserligen kan man höra slovener uttala prepositionen v som både [u], [v], [f] och [və]. Uttalet [v] som framför tonlösa konsonanter blir till [f] är lite ålderdomligt eller dialektalt. Uttalet [və] är vanligt i överdrivet korrekt uttal i formella situationer. Sådana uttalsvarianter bör undvikas i vårdat språk. Dessutom är det ju allra enklast att lära sig att prepositionen v alltid uttalas [u].
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar