Kjé je pa Ljubljána?
Ljubljána je v Slovéniji.
Kjé je pa Rím?
Rím je v Itáliji.
Kjé je pa Dúnaj?
Dúnaj je v Ávstriji.
Kjé je Zágreb?
Zágreb je na Hrváškəm.
Pa Búdimpešta?
Búdimpešta je na Madžárskəm.
Kjé je pa Stóckholm?
Stóckholm je na Švédskəm.
Kjé živíjo Slovénci?
Slovénci živíjo v Slovéniji.
Kjé živíjo pa Švédi?
Švédi živíjo na Švédskəm.
Kjé živíjo pa Hrváti?
Hrváti živíjo na Hrváškəm.
Kjé pa Madžári?
Madžári živíjo na Madžárskəm.
Kjé živíjo Italijáni?
Živíjo v Itáliji.
Pa Avstríjci?
Avstríjci živíjo v Ávstriji.
Kjé živí pa Mílan Novák?
Ôn živí pa v Ljubljáni.
Ali Mílan živí v Slovéniji?
Já, živí v Slovéniji, kər je Ljubljána v Slovéniji.
Ljubljána je glávno mésto Slovénije.
Ljubljána je velíko slovénsko mésto.
Ali je túdi Pirán velíko slovénsko mésto?
Nê, Pirán je májhno mésto.
Ali je Máribor velíko slovénsko mésto?
Já, Máribor je velíko mésto.
Ljubljána in Máribor sta velíki slovénski mésti, Pirán, Portoróž in Ízola pa so májhna slovénska mésta.
Nove besede
Hrvát [xərvát] kroat
Madžár ungrare
Avstríjəc [awstríjəts] österrikare
Italiján italienare
Komentarji
Länder med namn på -ska uttrycker inte befintlighet i landet på det sätt som man skulle vänta sig. I stället används prepositionen na på som också följs av lokativ. Men inte heller ändelsen i lokativ är den förväntade. I stället använder landsnamn på -ska ändelsen -əm efter prepositionen na. Det heter alltså t.ex.
Slovénija Slovenien
v Slovéniji i Slovenien
Švédska Sverige
na Švédskəm i Sverige
-əm är egentligen adjektivets ändelse i lokativ neutrum. Detta beror på att denna typ av uttryck bygger på en längre fras av typen på det svenska territoriet där det på slovenska neutrala substantivet territoriet med tiden fallit bort.
För varje språk av tillräcklig storlek finns en norm som talarna av språket som regel eftersträvar att följa. Detta gör de med varierande framgång. Normen finns oftast belagd i någon auktoritativ ordbok eller andra handböcker och många gånger blir den också föremål för livliga diskussioner om vad som är rätt och vad som är fel. Sådana frågor brukar vara ett kärt ämne för den språkintresserade allmänheten.
Just betoningen är i slovenskan inte bara en stötesten för utlänningar som studerar språket. Den är inte alldeles enkel ens för slovenerna själva. Som en jämförelse förekommer det ju även i svenskan ibland variationer mellan olika uttalsvarianter, t.ex. káviar och kaviár eller orégano och oregáno.
I ganska många slovenska ord råder det en viss osäkerhet om hur man bör betona och avvikelserna från normen är ganska många. Ju mindre formell talsituationen är, desto fler tenderar dessa avvikelser att bli. Variationerna är så stora att även personer med vårdat uttal relativt ofta avviker från normen.
Många avvikelser från normen är så vanliga och man kan tala om olika uttalsvarianter som är mer eller mindre prestigefyllda. Så är det t.ex. med ortnamnet Portoróž som enligt standardspråkets norm skall betonas på sista stavelsen. Väldigt många slovener betonar dock trots allt på första stavelsen och säger Pórtorož. Sådana vanliga uttalsvarianter som avviker från normen kommer i texten att markeras med rött: Portoróž.
I vissa fall är det till och med så att en uttalsvariant som avviker från normen har kommit att bli så vanlig att det uttal som normen föreskriver av de allra flesta slovener upplevs som felaktigt, konstigt eller tillgjort. Så är fallet t.ex. med ortnamnet Búdimpešta, som av i stort sett alla betonas på första stavelsen trots att normen föreskriver uttalet Budimpéšta. I sådana fall kommer vi att hålla oss till det allmänt vedertagna uttalet och bortse från den förlegade normen.
Slovénija Slovenien
v Slovéniji i Slovenien
Švédska Sverige
na Švédskəm i Sverige
-əm är egentligen adjektivets ändelse i lokativ neutrum. Detta beror på att denna typ av uttryck bygger på en längre fras av typen på det svenska territoriet där det på slovenska neutrala substantivet territoriet med tiden fallit bort.
För varje språk av tillräcklig storlek finns en norm som talarna av språket som regel eftersträvar att följa. Detta gör de med varierande framgång. Normen finns oftast belagd i någon auktoritativ ordbok eller andra handböcker och många gånger blir den också föremål för livliga diskussioner om vad som är rätt och vad som är fel. Sådana frågor brukar vara ett kärt ämne för den språkintresserade allmänheten.
Just betoningen är i slovenskan inte bara en stötesten för utlänningar som studerar språket. Den är inte alldeles enkel ens för slovenerna själva. Som en jämförelse förekommer det ju även i svenskan ibland variationer mellan olika uttalsvarianter, t.ex. káviar och kaviár eller orégano och oregáno.
I ganska många slovenska ord råder det en viss osäkerhet om hur man bör betona och avvikelserna från normen är ganska många. Ju mindre formell talsituationen är, desto fler tenderar dessa avvikelser att bli. Variationerna är så stora att även personer med vårdat uttal relativt ofta avviker från normen.
Många avvikelser från normen är så vanliga och man kan tala om olika uttalsvarianter som är mer eller mindre prestigefyllda. Så är det t.ex. med ortnamnet Portoróž som enligt standardspråkets norm skall betonas på sista stavelsen. Väldigt många slovener betonar dock trots allt på första stavelsen och säger Pórtorož. Sådana vanliga uttalsvarianter som avviker från normen kommer i texten att markeras med rött: Portoróž.
I vissa fall är det till och med så att en uttalsvariant som avviker från normen har kommit att bli så vanlig att det uttal som normen föreskriver av de allra flesta slovener upplevs som felaktigt, konstigt eller tillgjort. Så är fallet t.ex. med ortnamnet Búdimpešta, som av i stort sett alla betonas på första stavelsen trots att normen föreskriver uttalet Budimpéšta. I sådana fall kommer vi att hålla oss till det allmänt vedertagna uttalet och bortse från den förlegade normen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar