Denna dialog är en lätt bearbetning av texten på sidan 24 i Za začétək.
Večérja
Úra je sédəm. Natáša in Pétər sta domá. Sedíta v Pétrovi sôbi. Natáša bêre néko nôvo knjígo. Pétər se učí angléško.
Pétər: – Natáša, ali znáš dôbro angléško?
Natáša: – Já, precèj dôbro.
Pétər: – Jáz pa nê. Angléščina je têžka. Si žèjna?
Natáša: – Sə́m.
Pétər vstáne. V kúhinji skúha čáj. Potém píjeta čáj.
Natáša: – Túdi láčna səm. Si tí láčən?
Pétər: – Sə́m.
Natáša vstáne in gré v kúhinjo. Skúha večérjo. Pétər pomága. Potém Natáša in Pétər jésta.
Pétər: – Júha je zeló dôbra.
Natáša: – Túdi zrézək je dóbər. Le krompír mi ní prevêč všéč.
Pétər: – Kjé je pa soláta?
Soláta je v kúhinji. Túdi krúh je v kúhinji. Pétər prinêse krúh in soláto. Po večérji píjeta víno.
Pétər: – Natáša, ali znáš dôbro angléško?
Natáša: – Já, precèj dôbro.
Pétər: – Jáz pa nê. Angléščina je têžka. Si žèjna?
Natáša: – Sə́m.
Pétər vstáne. V kúhinji skúha čáj. Potém píjeta čáj.
Natáša: – Túdi láčna səm. Si tí láčən?
Pétər: – Sə́m.
Natáša vstáne in gré v kúhinjo. Skúha večérjo. Pétər pomága. Potém Natáša in Pétər jésta.
Pétər: – Júha je zeló dôbra.
Natáša: – Túdi zrézək je dóbər. Le krompír mi ní prevêč všéč.
Pétər: – Kjé je pa soláta?
Soláta je v kúhinji. Túdi krúh je v kúhinji. Pétər prinêse krúh in soláto. Po večérji píjeta víno.
Nove besede
večérja kvällsmat (även middag på kvällen)
sedí > sitter
néki någon
precèj ganska
têžək svår
vstáne < [ustáne] reser sig
kúha > skúha lagar, kokar
čáj te
láčən hungrig
pomága hjälper (till)
júha soppa
zrézək schnitzel
prevêč för mycket
nê prevêč inte särskilt
prinêse < hämtar (av pri- hit, nêse bär)
Komentarji
Att angléško engelska är adverb i nedanstående mening beror på att man under¬förstår ett verb, t.ex. tala, som adverbet egentligen syftar på.
Ána dôbro zná angléško.
Anna kan bra engelska.
Jfr. Anna kan tala bra på ett engelskt sätt. På slovenska används sällan hjälpverbet kan. I stället använder man adverbet lahkó som egentligen betyder det är möjligt. På svenska böjer vi hjälpverbet kan, kunde, har kunnat i olika tempusformer och det så kallade huvudverbet står alltid i infinitiv. På slovenska böjs i stället det verb som motsvarar svenskans huvudverb i samma form som det svenska hjälpverbet.
Lahkó grém v trgovíno.
Jag kan gå till affären. (Eg. Det är möjligt att jag går till affären.)
Slovenskan har ett kasus som kallas instrumentalis. Precis som lokativ används instrumentalis endast efter en grupp prepositioner. En av de absolut vanligaste sådana prepositionerna är z med. I singular får maskulina och neutrala substantiv ändelsen -om medan feminina ord får ändelsen -o (precis som i ackusativ!).
mléko → káva z mlékom
kaffe med mjölk
víno → kosílo z vínom
lunch med vin
marmeláda → krúh z marmeládo
bröd med marmelad
Om det följande ordet börjar på en tonlös konsonant inträffar assimilation så att prepositionen z uttalas [s]. Till yttermera visso skall den också skrivas på det viset, vilket kan vara lite lurigt att komma ihåg.
krúh → soláta s krúhom
sallad med bröd
sír → krúh s sírom
bröd med ost
saláma → krúh s salámo
bröd med påläggskorv
I de sista två exemplen hörs inte prepositionen alls eftersom det följande ordet börjar på s-.
Slovenska verb förekommer som regel i par om två nästan likadana. Detta beror på att slovenskan skiljer på pågående och fullbordade handlingar. Dessa båda varianter kallas för verbens aspekter. T.ex. innebär den pågående formen kúha att någon håller på att laga mat, att handlingen pågår och är mitt i sitt förlopp eller att den upprepas regelbundet. Å andra sidan innebär den fullbordade formen skúha att någon lagar färdig maten. Det är vanligt att den fullbordade presensformen får en lätt anstrykning av futurumbetydelse, t.ex.
A skúham kávo?
Skall jag laga kaffe?
Om verben i ett aspektpar skiljer sig åt genom att det ena har ett prefix så är det alltid verbet med prefixet som är fullbordat. I fortsättningen kommer verb efterhand att anges i par. En pil kommer att användas för att markera vilket verb som har vilken aspekt. Pilens öppna sida anger pågående verb, medan den spetsiga sidan anger fullbordat verb, t.ex.
kúha > skúha lagar mat, kokar
<> innebär att verbet används i båda aspekterna.
En liten grupp om fem verb har vissa oregelbundna former. Bl.a. har de i:
2 pers plur
ändelsen -ste i stället för bara -te
2 och 3 pers dual
ändelsen -sta i stället för bara -ta
Hit hör bl.a.
jé äter,
jéste ni äter,
jésta ni två, de två äter
gré går, åker,
gréste ni går, åker,
grésta ni två, de två går, åker
Ána dôbro zná angléško.
Anna kan bra engelska.
Jfr. Anna kan tala bra på ett engelskt sätt. På slovenska används sällan hjälpverbet kan. I stället använder man adverbet lahkó som egentligen betyder det är möjligt. På svenska böjer vi hjälpverbet kan, kunde, har kunnat i olika tempusformer och det så kallade huvudverbet står alltid i infinitiv. På slovenska böjs i stället det verb som motsvarar svenskans huvudverb i samma form som det svenska hjälpverbet.
Lahkó grém v trgovíno.
Jag kan gå till affären. (Eg. Det är möjligt att jag går till affären.)
Slovenskan har ett kasus som kallas instrumentalis. Precis som lokativ används instrumentalis endast efter en grupp prepositioner. En av de absolut vanligaste sådana prepositionerna är z med. I singular får maskulina och neutrala substantiv ändelsen -om medan feminina ord får ändelsen -o (precis som i ackusativ!).
mléko → káva z mlékom
kaffe med mjölk
víno → kosílo z vínom
lunch med vin
marmeláda → krúh z marmeládo
bröd med marmelad
Om det följande ordet börjar på en tonlös konsonant inträffar assimilation så att prepositionen z uttalas [s]. Till yttermera visso skall den också skrivas på det viset, vilket kan vara lite lurigt att komma ihåg.
krúh → soláta s krúhom
sallad med bröd
sír → krúh s sírom
bröd med ost
saláma → krúh s salámo
bröd med påläggskorv
I de sista två exemplen hörs inte prepositionen alls eftersom det följande ordet börjar på s-.
Slovenska verb förekommer som regel i par om två nästan likadana. Detta beror på att slovenskan skiljer på pågående och fullbordade handlingar. Dessa båda varianter kallas för verbens aspekter. T.ex. innebär den pågående formen kúha att någon håller på att laga mat, att handlingen pågår och är mitt i sitt förlopp eller att den upprepas regelbundet. Å andra sidan innebär den fullbordade formen skúha att någon lagar färdig maten. Det är vanligt att den fullbordade presensformen får en lätt anstrykning av futurumbetydelse, t.ex.
A skúham kávo?
Skall jag laga kaffe?
Om verben i ett aspektpar skiljer sig åt genom att det ena har ett prefix så är det alltid verbet med prefixet som är fullbordat. I fortsättningen kommer verb efterhand att anges i par. En pil kommer att användas för att markera vilket verb som har vilken aspekt. Pilens öppna sida anger pågående verb, medan den spetsiga sidan anger fullbordat verb, t.ex.
kúha > skúha lagar mat, kokar
<> innebär att verbet används i båda aspekterna.
En liten grupp om fem verb har vissa oregelbundna former. Bl.a. har de i:
2 pers plur
ändelsen -ste i stället för bara -te
2 och 3 pers dual
ändelsen -sta i stället för bara -ta
Hit hör bl.a.
jé äter,
jéste ni äter,
jésta ni två, de två äter
gré går, åker,
gréste ni går, åker,
grésta ni två, de två går, åker
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar