Denna text är i någon mån inspirerad av texten på sidan 97 i Slovénščina za Slováke (Slovenska för slovaker, 1995) av Jasna Honzak-Jahič.
Bráne pripovedúje
Dánəs je pétək, mój prôsti dán, in vrême je zeló lépo. Nísəm bił v slúžbi, bíł sәm pa v méstu.
Včéraj je bíł četŕtək. Včéraj səm bíł v slúžbi və́s dán, desét dòłgih úr. Délam kot vozník in vózim méstne ávtobuse. Vsák mésəc délam pétnajst dní in imám pétnajst prôstih dní. Védno délam pét dní, potém pa imám pét dní prôsto. Tókrat səm délał v nedéljo, ponedéljək, tôrək, srédo in četŕtək, prôsto pa imám dánəs in še štíri dní. Iméł bom tórej prôsto še v sobóto, nedéljo, ponedéljək in tôrək.
Dánəs səm dòłgo spáł, kar do devêtih. Kádar imám prôsto, zeló rád zjútraj dòłgo spím. Ámpak kádar délam, grém včásih v slúžbo že ob štírih ali pêtih zjútraj. Potém prídem domòv že ob tréh ali štírih popòłdne. Včásih pa grém v slúžbo popòłdne in takrát prídem domòv šelê po pòłnoči.Və́ndar imám dánəs prôsto.
Vstáł səm ob devêtih, zajtrkováł in ob pôl enájstih odšə́ł v mésto. Šə́ł səm na Prešérnov tŕg. Na Prešérnovem tŕgu səm sréčał Májo.
Mája: – Žívjo, Bráne! Zeló me veselí, da te vídim? Kakó si?
Bráne: – Žívjo, Mája. V rédu səm. Káj pa tí? Dòłgo te nísəm vídeł.
Mája: – Túdi dôbro. Pred ênim tédnom səm se vrníla iz Švédske. Káj pa tí délaš?
Bráne: – Dánəs imám prôsto, pa səm šə́ł na sprehôd. A gréva na kávo?
Mája: – Já, zeló ráda. Bilá səm na tečáju švédščine, zdáj pa imám prôsto do dvéh. Ob dvéh imám némščino.
Bráne: – Kám pa gréva?
Mája: – Lahkó v Zláto ládjico. Tám imájo dôbro kávo in še blízu fakultéte je.
Šlá sva tórej v kavárno. kәr je biló dánəs zeló vróče, sva sédla zúnaj na vŕtu ob Ljubljánici.
Natákarica: – Dóbər dán. Želíte, prósim?
Mája: – Kávo bi.
N: – S smétano?
Mája: – Nê, brez smétane, prósim.
Bráne: – Jáz bom pa kávo s smétano. Rád imám kávo s smétano. In še kós tórte mi dájte, prósim! Imáte še káj rázən tórt?
N: – Já, sevéda. Sladoléd, sádno soláto s stepêno smétano, palačínke z oréhi in čokoládnim prelívom in pa jábołčni zavítək.
Bráne: – Potíce nímate?
N: – Nê, dánəs je nímamo.
Bráne: – Káj boš izbrála, Mája?
Mája: – Sladoléda ne máram. Jábołčni zavítək bom.
Bráne: – Jáz pa kós čokoládne tórte. Lahkó kadím?
N: – Sevéda. Takój prinêsem pepélnik.
Mája je môja zeló dôbra prijáteljica, ámpak nísva se vídela že pét ali šést mésəcev, kәr je bilá Mája na Švédskem. Študíra némščino in švédščino na filozófski fakultéti, ên seméstər pa je bilá na univêrzi v Úppsali. Tám je študírala samó švédščino in zdáj govorí švédsko že velíko bólje kot prèj. V Ljubljáni imá tečáj švédščine samó ênkrat na tédən, ob pétkih zjútraj od ôsmih do pôl enájstih. Na Švédskem pa je və́s čás govoríla švédsko, vsák dán pa je iméla túdi razlíčne lékcije in váje. Zeló je zadovóljna s svôjim bívanjem v Úppsali.
Bráne: – O čém premišljúješ, Mája?
Mája: – O tém, káj délajo môji prijátelji v Úppsali.
Bráne: – Imáš kákšne fotografíje?
Mája: – Imám.
Bráne: – Lahkó poglédam?
Mája: – Sevéda lahkó. Tó je môja nájbóljša prijáteljica na Švédskem. Imé ji je Katarína. Stára je tríindvájset lét. Študíra za medicínsko sêstro. Zeló ráda imá špórt, ámpak ne mára nogométa. Skúpaj sva vsák tédən ob srédah igráli ténis, ob ponedéljkih pa hodíli na bazén plávat.
Bráne: – Kdó je pa tó?
Mája: – To je Stéfan. Domá je iz Stóckholma. Po poklícu je inženír. Stár je devétindvájset lét. Zeló rád imá hókej.
Bráne: – In fánt póleg njêga?
Mája: – To je njegòv brát. Imé mu je Ríkard. Imá štíriindvájset lét in je študênt arhitektúre. Rád potúje in fotografíra. Igrá nogomêt. Zeló vêlik je. Skôraj dvá métra imá.
Bráne: – Je Úppsala dáleč od Stóckholma?
Mája: – Nê, samó devétdeset kilométrov. Tjá səm hodíla nájmanj ênkrat na tédən.
Bráne: – Zakáj pa takó pogósto?
Mája: – Nô, zató kәr... tám živí Stéfan, in... Ôj, úra je že pôl dvéh. Móram íti. Zeló me veselí, da sva se sréčala. Prihódnji tédən gréva lahkó skúpaj na kosílo. Kdáj imáš čás?
Bráne: – Do tôrka imám prôsto, od sréde pa délam. Ámpak v srédo délam popòłdne in zvečér, od tréh do ênih. Lahkó pa gréva na kosílo v ponedéljək, tôrək ali srédo. Kdáj pa imáš tí čás?
Mája: – Záme bi biló nájbóljše v srédo.
Bráne: – Dôbro, v srédo tórej. Úpam, da mi potém povéš še káj o tístem Stéfanu. Pa sréčno!
Mája: – Sréčno! Se vídiva v srédo!
Bilá sva tórej v kavárni. Píla sva kávo, jédla tórto in se pogovárjala kar céli dvé úri. Mája je zdáj drugáčna, kot je bilá včásih. Zdáj imá krátke lasé in nósi kontáktne léče. Na sêbi je iméla elegántən kostím, včásih pa je nosíla samó kávbojke. Prihódnjič jo bom vprášał, ali je zaljúbljena v Stéfana.
Včéraj je bíł četŕtək. Včéraj səm bíł v slúžbi və́s dán, desét dòłgih úr. Délam kot vozník in vózim méstne ávtobuse. Vsák mésəc délam pétnajst dní in imám pétnajst prôstih dní. Védno délam pét dní, potém pa imám pét dní prôsto. Tókrat səm délał v nedéljo, ponedéljək, tôrək, srédo in četŕtək, prôsto pa imám dánəs in še štíri dní. Iméł bom tórej prôsto še v sobóto, nedéljo, ponedéljək in tôrək.
Dánəs səm dòłgo spáł, kar do devêtih. Kádar imám prôsto, zeló rád zjútraj dòłgo spím. Ámpak kádar délam, grém včásih v slúžbo že ob štírih ali pêtih zjútraj. Potém prídem domòv že ob tréh ali štírih popòłdne. Včásih pa grém v slúžbo popòłdne in takrát prídem domòv šelê po pòłnoči.Və́ndar imám dánəs prôsto.
Vstáł səm ob devêtih, zajtrkováł in ob pôl enájstih odšə́ł v mésto. Šə́ł səm na Prešérnov tŕg. Na Prešérnovem tŕgu səm sréčał Májo.
Mája: – Žívjo, Bráne! Zeló me veselí, da te vídim? Kakó si?
Bráne: – Žívjo, Mája. V rédu səm. Káj pa tí? Dòłgo te nísəm vídeł.
Mája: – Túdi dôbro. Pred ênim tédnom səm se vrníla iz Švédske. Káj pa tí délaš?
Bráne: – Dánəs imám prôsto, pa səm šə́ł na sprehôd. A gréva na kávo?
Mája: – Já, zeló ráda. Bilá səm na tečáju švédščine, zdáj pa imám prôsto do dvéh. Ob dvéh imám némščino.
Bráne: – Kám pa gréva?
Mája: – Lahkó v Zláto ládjico. Tám imájo dôbro kávo in še blízu fakultéte je.
Šlá sva tórej v kavárno. kәr je biló dánəs zeló vróče, sva sédla zúnaj na vŕtu ob Ljubljánici.
Natákarica: – Dóbər dán. Želíte, prósim?
Mája: – Kávo bi.
N: – S smétano?
Mája: – Nê, brez smétane, prósim.
Bráne: – Jáz bom pa kávo s smétano. Rád imám kávo s smétano. In še kós tórte mi dájte, prósim! Imáte še káj rázən tórt?
N: – Já, sevéda. Sladoléd, sádno soláto s stepêno smétano, palačínke z oréhi in čokoládnim prelívom in pa jábołčni zavítək.
Bráne: – Potíce nímate?
N: – Nê, dánəs je nímamo.
Bráne: – Káj boš izbrála, Mája?
Mája: – Sladoléda ne máram. Jábołčni zavítək bom.
Bráne: – Jáz pa kós čokoládne tórte. Lahkó kadím?
N: – Sevéda. Takój prinêsem pepélnik.
Mája je môja zeló dôbra prijáteljica, ámpak nísva se vídela že pét ali šést mésəcev, kәr je bilá Mája na Švédskem. Študíra némščino in švédščino na filozófski fakultéti, ên seméstər pa je bilá na univêrzi v Úppsali. Tám je študírala samó švédščino in zdáj govorí švédsko že velíko bólje kot prèj. V Ljubljáni imá tečáj švédščine samó ênkrat na tédən, ob pétkih zjútraj od ôsmih do pôl enájstih. Na Švédskem pa je və́s čás govoríla švédsko, vsák dán pa je iméla túdi razlíčne lékcije in váje. Zeló je zadovóljna s svôjim bívanjem v Úppsali.
Bráne: – O čém premišljúješ, Mája?
Mája: – O tém, káj délajo môji prijátelji v Úppsali.
Bráne: – Imáš kákšne fotografíje?
Mája: – Imám.
Bráne: – Lahkó poglédam?
Mája: – Sevéda lahkó. Tó je môja nájbóljša prijáteljica na Švédskem. Imé ji je Katarína. Stára je tríindvájset lét. Študíra za medicínsko sêstro. Zeló ráda imá špórt, ámpak ne mára nogométa. Skúpaj sva vsák tédən ob srédah igráli ténis, ob ponedéljkih pa hodíli na bazén plávat.
Bráne: – Kdó je pa tó?
Mája: – To je Stéfan. Domá je iz Stóckholma. Po poklícu je inženír. Stár je devétindvájset lét. Zeló rád imá hókej.
Bráne: – In fánt póleg njêga?
Mája: – To je njegòv brát. Imé mu je Ríkard. Imá štíriindvájset lét in je študênt arhitektúre. Rád potúje in fotografíra. Igrá nogomêt. Zeló vêlik je. Skôraj dvá métra imá.
Bráne: – Je Úppsala dáleč od Stóckholma?
Mája: – Nê, samó devétdeset kilométrov. Tjá səm hodíla nájmanj ênkrat na tédən.
Bráne: – Zakáj pa takó pogósto?
Mája: – Nô, zató kәr... tám živí Stéfan, in... Ôj, úra je že pôl dvéh. Móram íti. Zeló me veselí, da sva se sréčala. Prihódnji tédən gréva lahkó skúpaj na kosílo. Kdáj imáš čás?
Bráne: – Do tôrka imám prôsto, od sréde pa délam. Ámpak v srédo délam popòłdne in zvečér, od tréh do ênih. Lahkó pa gréva na kosílo v ponedéljək, tôrək ali srédo. Kdáj pa imáš tí čás?
Mája: – Záme bi biló nájbóljše v srédo.
Bráne: – Dôbro, v srédo tórej. Úpam, da mi potém povéš še káj o tístem Stéfanu. Pa sréčno!
Mája: – Sréčno! Se vídiva v srédo!
Bilá sva tórej v kavárni. Píla sva kávo, jédla tórto in se pogovárjala kar céli dvé úri. Mája je zdáj drugáčna, kot je bilá včásih. Zdáj imá krátke lasé in nósi kontáktne léče. Na sêbi je iméla elegántən kostím, včásih pa je nosíla samó kávbojke. Prihódnjič jo bom vprášał, ali je zaljúbljena v Stéfana.
Nove besede
prôst ledig
vozník chaufför, förare
vózi, vôził, vozíla, vozíti > kör
mésəc månad
imá prôsto har ledigt
tókrat den här gången
kar förstärkande partikel
kádar när
pòłnoč -i midnatt (av pòł halv och nóč -í natt)
və'ndar men
sréča < srečúje, srečeváł träffa
prêd (+ instrumentalis) för … sedan
vŕne se, vŕnił se, vrníla se, vŕníti se < vráča se återvända, komma tillbaka
tečáj kurs
švédščina svenska (språket)
némščina tyska (språket)
zlát av guld, gyllene
ládja (diminutiv ládjica) båt
blízu (+ genitiv) nära
vróč het
séde, sédəł, sédla, sésti < sätta sig
zúnaj ute, utomhus, utanför
brêz (+ genitiv) utan
vŕt uteservering; trädgård
kós bit
bó här: tar
dájte (imperativ ni-form) ge
rázən (+ genitiv) förutom
sádni frukt-
stepên vispad
palačínka pannkaka
ôreh (Genitiv oréha) nöt
čokoládni choklad-
prelív sås (något som hälls över)
jábołčni äppel-
zavítək strudel
potíca typiskt slovenskt vetebröd med mycket fyllning av nötter, ev. även choklad, honung, russin m.m.
izbêre, izbráł < izbíra väljer mára > gillar, tycker om
kadí > röker
prinêse, prinésəł, prinêsla, prinêsti < prináša kommer med, har med sig, hämtar
pepélnik askfat, askkopp
seméstər termin
razlíčən olika
vája övning
zadovóljən nöjd
bívanje vistelse
premišljúje, premišljeváł > funderar
bazén bassäng, simhall, badhus
pláva > simmar
hókej hockey
arhitektúra arkitektur
potúje, potováł > reser (av pót -i väg)
fotografíra > fotograferar
skôraj nästan
nájmanj [nájman] minst
prihódnji kommande, nästa (av pri- hit och hódi går, kommer)
tísti den där
drugáčən annorlunda
včásih ibland, förr, en gång i tiden
krátək kort
nósi, nôsił, nosíla, nosíti bära, ha på sig
kontáktni kontakt-
léča lins
elegántən elegant
kostím dräkt
prihódnjič nästa gång (av prihódnji)
zaljúbljen (+ v + ackusativ) förälskad + i + ngn (av ljúbi älskar)
Komentarji
Adjektiv
Adjektiv som på något sätt beskriver ett substantiv kan i grundformen nominativ maskulinum singular i många fall ha två olika former, en kort och en lång, en utan ändelse och en med ändelsen -i. Den korta motsvarar svensk obestämd form och den långa motsvarar svensk bestämd form.
prôst dán en ledig dag
mój prôsti dán min lediga dag
Adjektiv som inte är av beskrivande karaktär utan bara anger ett förhållande (och i svenskan ofta motsvaras av första delen av ett sammansatt substantiv) har i princip bara den långa formen på -i.
sádni sladoléd fruktglass
jábołčni zavítək äppelstrudel
méstni ávtobus stadsbuss
Assimilation
Tänk på att assimilation och spridning från tonande konsonant kan ske mellan ord som hör tätt samman, t.ex.
və's dán [və'z dán] hela dagen
dán dag
Ordet dán dag har en oregelbunden böjning.
sing.
nom. & ack.: dán
gen.: dné / dnéva
plur:
nom: dnévi
ack. & gen.: dní
dual:
nom: dnéva
ack. & gen.: dní
Siffrorna tríje tre och štírje fyra används ju i maskulinum, men bara i nominativ. I ackusativ används trí och štíri.
Imám štíri prôste dní. Jag har fyra lediga dagar.
Siffrorna har en och samma form i genitiv och lokativ för alla genus och både för plural och dual. Den slutar på -ih för alla tal utom dvéh två och tréh tre. Tänk också på den öppna vokalen (ê, ô) till skillnad från grundformens slutna vokal (é, ó).
od/do/ob dvéh, tréh, štírih, pêtih, šêstih, sêdmih, ôsmih, devêtih, desêtih, enájstih, dvánajstih...
Genitiv plural och dual
adjektiv
- mask. & neutr. & fem.: -ih
substantiv
-mask: -ov/-ev
- neutr. & fem.: -Ø
desét dòłgih úr
tio långa timmar
Lokativ plural och dual
substantiv
mask. & neutr.: -ih
fem.: -ah
ob pétkih på fredagarna
ob sobótah på lördagarna
Instrumentalis plural
substantiv
mask. & neutr.: -i
fem.: -ami
z oréhi med nötter
Betoning
Vissa maskulina substantiv har en oregelbunden betoning av grundformen. Vid sådana ord anges även genitivformen i ordlistor, eftersom betoningen i den formen även gäller för alla andra böjningsformer.
I vissa ord flyttas betoningen:
ôreh nöt, Gsg oréha, Lsg oréhu, Isg oréhom, NIpl oréhi...
jêzik språk, Gsg jezíka, Lsg jezíku, Isg jezíkom, NIpl jezíki...
ôče far, AGsg očéta, Lsg očétu, Isg očétom, NIpl očéti, Apl očéte...
I andra ord förändras bara vokalens kvalitet:
nogomêt fotboll, Gsg nogométa, Lsg nogométu, Isg nogométom...
sprehôd promenad, Gsg sprehóda...
Vid sådana ord anges alltid genitivformen i ordlistor.
Diminutiv
Diminutiv (förminskningsform) bildas av feminina substantiv oftast med ändelsen -ica, t.ex. híša hus, híšica litet hus
Verbböjning
Jämför de båda verben sedí > sitta och séde < sätta sig. Observera att i normal ortografi sammanfaller de båda verbens l-particip i maskulinum: sedel. I litteraturen markeras därför ofta skillnaden genom att accent faktiskt sätts ut.
sedím, sedíš, sedí, sedímo, sedíte, sedíjo, sedíva, sedíta, sedíta sedéł, sedéla, sedélo, sedéli sedéti, sedét > sitta
sédem, sédeš, séde, sédemo, sédete, sédejo, sédeva, sédeta, sédeta < sédəł, sédla, sédlo, sédli sésti, sést < sätta sig
kar
Det lilla ordet kar har en förstärkande eller understrykande betydelse och är inte alltid så lätt att översätta. Man får pröva sig fram med en hel massa olika svenska småord.
kar do devêtih ända till nio
Svårare är till exempel:
kar céli dvé úri hela två timmar
till skillnad från det svagare
céli dvé úri två hela timmar
Temporala konjunktioner
Bisats som uttrycker tidpunkt inleds på svenska med när eller då. I slovenskan finns också två olika konjuktioner, ko och kádar. Den senare av dessa används bara när det är frågan om en upprepad handling, dvs. varje gång när... Om det är frågan om en enskild handling måste ko användas.
Kádar imám prostó, zeló rád dòłgo spím.
När jag har ledigt sover jag väldigt gärna länge.
bi
I samband med mat och dryck utelämnas många gånger huvudverben äta, dricka, ta eller vilja ha. Man nöjer sig med hjälpverbet.
Kávo bi. Jag skulle (vilja ha) kaffe.
Jáz bom pa kávo s smétano. Och jag skall (dricka, ta) en kaffe med grädde.
imá rád – ne mára
Som negerad motsvarighet till imá rád tycker om används som regel i stället ne mára tycker inte om. Det negerade verbet skall naturligtvis följas av objekt i genitiv.
Imám rád sladoléd. Jag tycker om glass.
Ne máram sladoléda. Jag tycker inte om glass.
Frågeordet káj vad har i alla böjda former stammen č- och tar adjektivets ändelser i neutrum. Lokativ heter alltså čém.
O čém premišljúješ? Vad funderar du på?
Observera även att prepositionen måste stå framför frågeordet. Att sätta prepositionen sist som i svenskan är en omöjlighet. Ytterligare ett exempel där kort infinitiv måste användas efter ett rörelseverb har vi i hodíli sva plávat vi gick och simmade. Ytterligare ett exempel på att preposition skrivs samman med kort form av pronomen i ackusativa har vi i záme för mig.
Nedan kompletteras med pronomen i dativ.
Nominativ
1 p sg.: jáz
2 p sg.: tí
3 p sg. mask.: ôn
3 p sg. neutr.: ôno
3 p sg. fem.: ôna
Ackusativ & Genitiv kortform/långform
1 p sg.: mê / mêne
2 p sg.: tê / têbe
3 p sg. mask. & neutr.: ga / njêga
3 p sg. fem.ack: jó / njó
3 p sg. fem.gen.: jé / njé
Dativ kortform / långform
1 p sg.: mi / mêni
2 p sg.: ti / têbi
3 p sg. mask. & neutr.: mu / njêmu
3 p sg. fem.: ji / njèj
Oregelbunden komparation har adjektivet dóbər bra, bóljši bättre, nájbóljši bäst.
Hjälpverbet behöver inte upprepas vi flera huvudverb som följer i en rad efter varandra, t.ex.
Píla sva kávo, jédla tórto in se pogovárjala. Vi drack kaffe, åt tårta och pratade.
På motsvarande sätt behöver man ju inte heller upprepa svenskans pronomen vi.
Här träffar vi på ytterligare ett verb som finns i två varianter. Verbet nêse bär används när man har ett mål för en enstaka förflyttningen, nósi bär om man inte har ett direkt mål eller om handlingen utförs vid upprepade tillfällen.
Verbens betoning
Många verb har rörlig betoning. L-participet har då gärna betoning på näst sista stavelsen i alla former, vilket innebär att maskulinum singular har en annan betoning än alla övriga former av l-participet.
kúpi, kúpił, kupíla, kúpiti (kupíti) < köpa
píše, písał, pisála, písati (pisáti) > skriva
I l-participet maskulinum singular finns en stark tendens till öppen vokal (ê, ô).
hódi, hôdił, hodíla, hodíti > gå (obest. el. upprepat)
hóče, hôteł, hotéla, hotéti > vilja (ha)
Som synes är infinitivens betoning svår att förutsäga. Den allmänna tendensen är dock att presensformernas betoning sprider sig till verbets övriga former. De slovenska verben håller alltså långsamt på att övergå till fast betoning. Det har skett i t.ex.
čáka, čákał, čákala, čákati > vänta
vpráša, vprášał, vprášala, vprášati < fråga
L-pariticipet i maskulinum singular har gärna betoning på näst sista stavelsen även om alla andra former har betoning på sista stavelsen.
govorí, govórił, govoríla, govoríti > tala
Även här visar det vardagliga språket tydliga tendenser att övergå till fast betoning, dvs. govoríł.
Endast i mycket få verb anses dock betoning på sista stavelsen vara korrekt i l-participet maskulinum singular.
sedí, sedéł, sedéla, sedéti > sitta
Vid alla verb som har rörlig betoning anges dessa fyra former. Utifrån dessa fyra kan övriga former enkelt bildas. Om färre former anges är betoningen fast.
v + ackusativ
I frasen zaljúbljena v Stéfana förälskad i Stefan är det inte frågan om att någon eller något befinner sig inuti Stefan. Prepositionen v i används här mera abstrakt. Då skall den följas av ackusativ. Lokativen används för helt konkret rumsbetydelse.
Adjektiv som på något sätt beskriver ett substantiv kan i grundformen nominativ maskulinum singular i många fall ha två olika former, en kort och en lång, en utan ändelse och en med ändelsen -i. Den korta motsvarar svensk obestämd form och den långa motsvarar svensk bestämd form.
prôst dán en ledig dag
mój prôsti dán min lediga dag
Adjektiv som inte är av beskrivande karaktär utan bara anger ett förhållande (och i svenskan ofta motsvaras av första delen av ett sammansatt substantiv) har i princip bara den långa formen på -i.
sádni sladoléd fruktglass
jábołčni zavítək äppelstrudel
méstni ávtobus stadsbuss
Assimilation
Tänk på att assimilation och spridning från tonande konsonant kan ske mellan ord som hör tätt samman, t.ex.
və's dán [və'z dán] hela dagen
dán dag
Ordet dán dag har en oregelbunden böjning.
sing.
nom. & ack.: dán
gen.: dné / dnéva
plur:
nom: dnévi
ack. & gen.: dní
dual:
nom: dnéva
ack. & gen.: dní
Siffrorna tríje tre och štírje fyra används ju i maskulinum, men bara i nominativ. I ackusativ används trí och štíri.
Imám štíri prôste dní. Jag har fyra lediga dagar.
Siffrorna har en och samma form i genitiv och lokativ för alla genus och både för plural och dual. Den slutar på -ih för alla tal utom dvéh två och tréh tre. Tänk också på den öppna vokalen (ê, ô) till skillnad från grundformens slutna vokal (é, ó).
od/do/ob dvéh, tréh, štírih, pêtih, šêstih, sêdmih, ôsmih, devêtih, desêtih, enájstih, dvánajstih...
Genitiv plural och dual
adjektiv
- mask. & neutr. & fem.: -ih
substantiv
-mask: -ov/-ev
- neutr. & fem.: -Ø
desét dòłgih úr
tio långa timmar
Lokativ plural och dual
substantiv
mask. & neutr.: -ih
fem.: -ah
ob pétkih på fredagarna
ob sobótah på lördagarna
Instrumentalis plural
substantiv
mask. & neutr.: -i
fem.: -ami
z oréhi med nötter
Betoning
Vissa maskulina substantiv har en oregelbunden betoning av grundformen. Vid sådana ord anges även genitivformen i ordlistor, eftersom betoningen i den formen även gäller för alla andra böjningsformer.
I vissa ord flyttas betoningen:
ôreh nöt, Gsg oréha, Lsg oréhu, Isg oréhom, NIpl oréhi...
jêzik språk, Gsg jezíka, Lsg jezíku, Isg jezíkom, NIpl jezíki...
ôče far, AGsg očéta, Lsg očétu, Isg očétom, NIpl očéti, Apl očéte...
I andra ord förändras bara vokalens kvalitet:
nogomêt fotboll, Gsg nogométa, Lsg nogométu, Isg nogométom...
sprehôd promenad, Gsg sprehóda...
Vid sådana ord anges alltid genitivformen i ordlistor.
Diminutiv
Diminutiv (förminskningsform) bildas av feminina substantiv oftast med ändelsen -ica, t.ex. híša hus, híšica litet hus
Verbböjning
Jämför de båda verben sedí > sitta och séde < sätta sig. Observera att i normal ortografi sammanfaller de båda verbens l-particip i maskulinum: sedel. I litteraturen markeras därför ofta skillnaden genom att accent faktiskt sätts ut.
sedím, sedíš, sedí, sedímo, sedíte, sedíjo, sedíva, sedíta, sedíta sedéł, sedéla, sedélo, sedéli sedéti, sedét > sitta
sédem, sédeš, séde, sédemo, sédete, sédejo, sédeva, sédeta, sédeta < sédəł, sédla, sédlo, sédli sésti, sést < sätta sig
kar
Det lilla ordet kar har en förstärkande eller understrykande betydelse och är inte alltid så lätt att översätta. Man får pröva sig fram med en hel massa olika svenska småord.
kar do devêtih ända till nio
Svårare är till exempel:
kar céli dvé úri hela två timmar
till skillnad från det svagare
céli dvé úri två hela timmar
Temporala konjunktioner
Bisats som uttrycker tidpunkt inleds på svenska med när eller då. I slovenskan finns också två olika konjuktioner, ko och kádar. Den senare av dessa används bara när det är frågan om en upprepad handling, dvs. varje gång när... Om det är frågan om en enskild handling måste ko användas.
Kádar imám prostó, zeló rád dòłgo spím.
När jag har ledigt sover jag väldigt gärna länge.
bi
I samband med mat och dryck utelämnas många gånger huvudverben äta, dricka, ta eller vilja ha. Man nöjer sig med hjälpverbet.
Kávo bi. Jag skulle (vilja ha) kaffe.
Jáz bom pa kávo s smétano. Och jag skall (dricka, ta) en kaffe med grädde.
imá rád – ne mára
Som negerad motsvarighet till imá rád tycker om används som regel i stället ne mára tycker inte om. Det negerade verbet skall naturligtvis följas av objekt i genitiv.
Imám rád sladoléd. Jag tycker om glass.
Ne máram sladoléda. Jag tycker inte om glass.
Frågeordet káj vad har i alla böjda former stammen č- och tar adjektivets ändelser i neutrum. Lokativ heter alltså čém.
O čém premišljúješ? Vad funderar du på?
Observera även att prepositionen måste stå framför frågeordet. Att sätta prepositionen sist som i svenskan är en omöjlighet. Ytterligare ett exempel där kort infinitiv måste användas efter ett rörelseverb har vi i hodíli sva plávat vi gick och simmade. Ytterligare ett exempel på att preposition skrivs samman med kort form av pronomen i ackusativa har vi i záme för mig.
Nedan kompletteras med pronomen i dativ.
Nominativ
1 p sg.: jáz
2 p sg.: tí
3 p sg. mask.: ôn
3 p sg. neutr.: ôno
3 p sg. fem.: ôna
Ackusativ & Genitiv kortform/långform
1 p sg.: mê / mêne
2 p sg.: tê / têbe
3 p sg. mask. & neutr.: ga / njêga
3 p sg. fem.ack: jó / njó
3 p sg. fem.gen.: jé / njé
Dativ kortform / långform
1 p sg.: mi / mêni
2 p sg.: ti / têbi
3 p sg. mask. & neutr.: mu / njêmu
3 p sg. fem.: ji / njèj
Oregelbunden komparation har adjektivet dóbər bra, bóljši bättre, nájbóljši bäst.
Hjälpverbet behöver inte upprepas vi flera huvudverb som följer i en rad efter varandra, t.ex.
Píla sva kávo, jédla tórto in se pogovárjala. Vi drack kaffe, åt tårta och pratade.
På motsvarande sätt behöver man ju inte heller upprepa svenskans pronomen vi.
Här träffar vi på ytterligare ett verb som finns i två varianter. Verbet nêse bär används när man har ett mål för en enstaka förflyttningen, nósi bär om man inte har ett direkt mål eller om handlingen utförs vid upprepade tillfällen.
Verbens betoning
Många verb har rörlig betoning. L-participet har då gärna betoning på näst sista stavelsen i alla former, vilket innebär att maskulinum singular har en annan betoning än alla övriga former av l-participet.
kúpi, kúpił, kupíla, kúpiti (kupíti) < köpa
píše, písał, pisála, písati (pisáti) > skriva
I l-participet maskulinum singular finns en stark tendens till öppen vokal (ê, ô).
hódi, hôdił, hodíla, hodíti > gå (obest. el. upprepat)
hóče, hôteł, hotéla, hotéti > vilja (ha)
Som synes är infinitivens betoning svår att förutsäga. Den allmänna tendensen är dock att presensformernas betoning sprider sig till verbets övriga former. De slovenska verben håller alltså långsamt på att övergå till fast betoning. Det har skett i t.ex.
čáka, čákał, čákala, čákati > vänta
vpráša, vprášał, vprášala, vprášati < fråga
L-pariticipet i maskulinum singular har gärna betoning på näst sista stavelsen även om alla andra former har betoning på sista stavelsen.
govorí, govórił, govoríla, govoríti > tala
Även här visar det vardagliga språket tydliga tendenser att övergå till fast betoning, dvs. govoríł.
Endast i mycket få verb anses dock betoning på sista stavelsen vara korrekt i l-participet maskulinum singular.
sedí, sedéł, sedéla, sedéti > sitta
Vid alla verb som har rörlig betoning anges dessa fyra former. Utifrån dessa fyra kan övriga former enkelt bildas. Om färre former anges är betoningen fast.
v + ackusativ
I frasen zaljúbljena v Stéfana förälskad i Stefan är det inte frågan om att någon eller något befinner sig inuti Stefan. Prepositionen v i används här mera abstrakt. Då skall den följas av ackusativ. Lokativen används för helt konkret rumsbetydelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar