Den slovenska staden Ajdovščina belägen i Vipavadalen i dagens Slovenien, grundades ca. 2000 år före Kristi födelse i form av en romersk utpost under Romarrikets styre, under det latinska namnet Mansio Fluvio Frigido [1] (på svenska "fästningen vid den kalla floden"). Utposten fyllde både en strategisk och kommersiell funktion, då vägen som passerar genom Vipavadalen var knutpunkten för all handel mellan havet och den romerska militärbasen Emona (latin) [2], som idag är dagens Ljubljana. Den romerska stadsmuren finns kvar fortfarande idag, där de nya husen även lutar mot den gamla stadsmuren. I ett romerskt vakttorn är det idag en bar och i en annan finns det en mindre turistinformation.
Ajdovščinas statstillhörigheter
Bara under de senaste 100 åren har Ajdovščina tillhört fyra olika länder. Från 1867-1918 tillhörde staden Österrike-Ungern Imperiet [3], men förlorades till Italien efter första världskriget och var under italienskt styre mellan åren 1918-1945 [1]. Efter andra världskrigets slut inkorporerades staden sedan i Jugoslavien 1945-1991 [4]. Efter det så kallade tiodagarskriget [5], mellan Jugoslavien och de slovenska frihetskämparna, vilket också ledde till Sloveniens självständighetsförklaring 1991 [6], tillhör Ajdovščina numera och slutligen Slovenien med ett invånarantal på cirka 7000 personer [1]. Ajdovščinas olika statstillhörigheter ger därmed en indirekt bekräftelse på hur pass viktig denna utpost och passage genom Vipavadalen fortfarande är än i modern tid.
Den starka vinden Bora
Ajdovščina är också väldigt känd för dess starka vind, Bora (på slovenska "Burja") [8], som passerar härigenom och som kan nå vindhastigheter kring 140-200 km/h. Boran är en nord- till nord-östlig fallvind, som uppstår då den kalla luften från Östeuropa möter den varmare luften från det Adriatiska havet, mestadels under vintersäsongen [8]. Vissa små vinpustar kan dock också förekomma under den resterande delen av året. Den starka vinden har även satt sina spår i hur man bygger hus i Ajdovščina, där det mest utmärkande draget är att man faktiskt lägger massvis med stenar på hustaken, för att inte tegelpannorna skall blåsa ned från taken. Husen byggs dessutom i en mer klassisk Karst-stil [9], där Karst är namnet på det landskap som Ajdovščina är beläget i (från tyskans Karst och slovenskans Kras). Arkitekturen skiljer sig därmed en hel del från den förväntade arkitekturen som en stad i närheten av det Adriatiska havet vanligtvis brukar ha.
Slaget vid ån Frigidus
På grund av stadens militära strategiska position har också en del slag utspelat sig här, varav kanske det mest kända var Slaget vid ån Frigidus (på slovenska "Bitka pri Frigidu") år 394, som stod mellan Östroms kejsare Theodosius I och Västroms kejsare Eugenius [10]. Theodosius I motsatte sig Eugenius ”möjligtvis planerade” väg till makten efter att Västroms föregående kejsare, Valentinian II, som även sympatiserade med Thedosius I, hittats hängd i sitt eget hem, vilket Theodosius I uppfattade som ett ”tvivelaktigt” självmord [10]. Thedosius I var dessutom en stark förespråkare av kristendomen, medan Västroms nya kejsare Eugenius, ”målades upp” som en hedniskt otrogen kejsare som förespråkade en tillbakagång till de mer gammeldagsa romerska traditionerna [10]. Det finns även terorier och rykten om att denna bild av Eugenius målades upp och överdrevs av Milanos ärkebiskop Ambrose, för att den kristna kyrkan skulle nå sina politiska och ideologiska mål [11]. Officiellt sett stod nu ett religionskrig och väntade för dörren. År 394 beslutade Theodosius att marschera med sin här på runt 50.000 man från Konstantinopel i Östrom mot Västrom [12]. Den 5-6 september samma år möttes de båda styrkorna på ett fält in närheten av Ajdovščina i dagens Vipavadalen [1, 12], även om det än idag råder vissa tveksamheter om exakt var slaget ägde rum [11]. Innan slagets början skall enligt utsago Eugenius ha låtit placerat ut en staty Jupiter på slagfältet [12], vilket förstärkte hans hedniska karaktär. Den första dagen föll till Eugenius vinst, varpå enligt legenden Theodosius skall ha gått iväg och bet Gud om hans gudomliga hjälp [11]. Följande dag anlände en stark medvind till Theodosius fördel som enligt legenden blåste smuts rakt i ansiktet på Västroms armé [12]. Medvinden gynnade dessutom Theodosius bågskyttar och när Eugenius bågskyttar skulle besvara elden, blåste deras pilar tillbak rakt emot dem själva [12]. I slutet på den andra dagen stod Theodosius som segrare och förblev till slutet av sin död tre år senare den sista romerska kejsaren att regera både över Väst- och Östrom [10]. Idag är han dessutom helgonförklarad av den kristen-ortodoxa kyrkan till namnet St. Theodosius [10].
Detta krig ses därmed som ett religionskrig, (åtminstone ur dåtidens historieberättares ögon), samt kristendomens slutliga seger som statsreligion i det romerska riket. Vilken roll Gud faktiskt hade i kriget får vara osagt. Det som dock är helt säkert är att Ajdovščina fortfarande är en riktigt blåsig stad med en mycket strategisk position och en viktig transportväg genom Vipavadalen.
Ajdovščinas statstillhörigheter
Bara under de senaste 100 åren har Ajdovščina tillhört fyra olika länder. Från 1867-1918 tillhörde staden Österrike-Ungern Imperiet [3], men förlorades till Italien efter första världskriget och var under italienskt styre mellan åren 1918-1945 [1]. Efter andra världskrigets slut inkorporerades staden sedan i Jugoslavien 1945-1991 [4]. Efter det så kallade tiodagarskriget [5], mellan Jugoslavien och de slovenska frihetskämparna, vilket också ledde till Sloveniens självständighetsförklaring 1991 [6], tillhör Ajdovščina numera och slutligen Slovenien med ett invånarantal på cirka 7000 personer [1]. Ajdovščinas olika statstillhörigheter ger därmed en indirekt bekräftelse på hur pass viktig denna utpost och passage genom Vipavadalen fortfarande är än i modern tid.
Den starka vinden Bora
Slaget vid ån Frigidus
På grund av stadens militära strategiska position har också en del slag utspelat sig här, varav kanske det mest kända var Slaget vid ån Frigidus (på slovenska "Bitka pri Frigidu") år 394, som stod mellan Östroms kejsare Theodosius I och Västroms kejsare Eugenius [10]. Theodosius I motsatte sig Eugenius ”möjligtvis planerade” väg till makten efter att Västroms föregående kejsare, Valentinian II, som även sympatiserade med Thedosius I, hittats hängd i sitt eget hem, vilket Theodosius I uppfattade som ett ”tvivelaktigt” självmord [10]. Thedosius I var dessutom en stark förespråkare av kristendomen, medan Västroms nya kejsare Eugenius, ”målades upp” som en hedniskt otrogen kejsare som förespråkade en tillbakagång till de mer gammeldagsa romerska traditionerna [10]. Det finns även terorier och rykten om att denna bild av Eugenius målades upp och överdrevs av Milanos ärkebiskop Ambrose, för att den kristna kyrkan skulle nå sina politiska och ideologiska mål [11]. Officiellt sett stod nu ett religionskrig och väntade för dörren. År 394 beslutade Theodosius att marschera med sin här på runt 50.000 man från Konstantinopel i Östrom mot Västrom [12]. Den 5-6 september samma år möttes de båda styrkorna på ett fält in närheten av Ajdovščina i dagens Vipavadalen [1, 12], även om det än idag råder vissa tveksamheter om exakt var slaget ägde rum [11]. Innan slagets början skall enligt utsago Eugenius ha låtit placerat ut en staty Jupiter på slagfältet [12], vilket förstärkte hans hedniska karaktär. Den första dagen föll till Eugenius vinst, varpå enligt legenden Theodosius skall ha gått iväg och bet Gud om hans gudomliga hjälp [11]. Följande dag anlände en stark medvind till Theodosius fördel som enligt legenden blåste smuts rakt i ansiktet på Västroms armé [12]. Medvinden gynnade dessutom Theodosius bågskyttar och när Eugenius bågskyttar skulle besvara elden, blåste deras pilar tillbak rakt emot dem själva [12]. I slutet på den andra dagen stod Theodosius som segrare och förblev till slutet av sin död tre år senare den sista romerska kejsaren att regera både över Väst- och Östrom [10]. Idag är han dessutom helgonförklarad av den kristen-ortodoxa kyrkan till namnet St. Theodosius [10].
Detta krig ses därmed som ett religionskrig, (åtminstone ur dåtidens historieberättares ögon), samt kristendomens slutliga seger som statsreligion i det romerska riket. Vilken roll Gud faktiskt hade i kriget får vara osagt. Det som dock är helt säkert är att Ajdovščina fortfarande är en riktigt blåsig stad med en mycket strategisk position och en viktig transportväg genom Vipavadalen.
Källor
[1] Ajdovščina, Wikipedia, [webbsida], 2012-01-08
[2] Ljubljana, Wikipedia, [webbsida], 2012-01-08
[3] Österrike-Ungern, Wikipedia, [webbsida], 2012-01-08
[4] Kungariket Jugoslavien, Wikipedia, [webbsida], 2012-01-08
[5] Tiodagarskriget (kriget i Slovenien 1991), [webbsida], 2012-01-08
[6] Facts about Slovenia, 8th edition, Publisher: Government Communication Office, Chapter: History, page 11, [webbsida] www.ukom.gov.si/eng, www.slovenia.si/publications
[7] CRW Flags' Online Catalog, [webbsida], 2012-01-08
[8] Bora, Wikipedia, [webbsida], 2012-01-08
[9] Karst, Wikipedia, [webbsida], 2012-01-08
[10] Theodosius I, Wikipedia, [webbsida], 2012-01-08
[11] Alenka Divjak, The traces of the battle of the Frigid river in Veraldar saga, Ambrósius saga, Biskups and its potential echoes in Kirialax saga, Acta histriae , 18, 2010, 1–2, 2009-10-21, [webbsida], 2012-01-08
[12] Battle of the Frigidus, Wikipedia, [webbsida], 2012-01-08, engelsk version, slovensk version
av: Emanuel Larsson, januari 2013
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar