Visar inlägg med etikett ♦ Översättningar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ♦ Översättningar. Visa alla inlägg

Översättningar

Litteratur

Musik


Upplagd av Inga kommentarer:
Etiketter:

Litteratur: Primož Trubar: Ena duhovska peisen zuper Turke // En psalm mot turkarna

Bug oča, bodi per nas,
Kadar nom bode vmreti;
Našo revo žalost znaš,
Turk, vrag nas hto požreti.
Obtu skaži tujo Muč,
Ne pusti nas zatrejti,
Vragu lažom verjeti,
Hudo smert konec vzeti,
Bodi naša zvejst pomuč,
Tuj nam vselej na strani,
V pravi veri ohrani,
Pred tursko silo brani,
Bodi naš ščit dan tar nuč,
V sliši nas, lubi oča Bug.

Fader vår, var med oss
När vi skall dö
Vår sorgsna misär känner du
Turken och djävulen vill sluka oss.
Visa här din makt
Lämna oss inte att nedtryckas
Att djävulens lögner tro
Att till sist en fasansfull död möta
Var vår trogna hjälpare
Stå alltid vid vår sida
Bevara oss i den sanna läran
Försvara oss från den turkiska makten
Var vår sköld om dagen och om natten
Hör oss, älskade fader gud

Jezus Cristus naš Bug kral,
Naša božja pravica,
Naše grehe si z nas spral,
Rešil nas od hudiča.
Ne daj de bi tuja čast,
Od Turkov se zatrla,
Od Papeža zavergla,
Tuja Cerkov rezderla,
Skaži zdaj tujo oblast,
Daj se vsem ludem znati,
Povsod prov pridigati,
V te terdnu verovati,
Ne daj nom od tebe past,
V sliši nas, Jezus lubi Bug.

Jesus Kristus, vår Gud och konung
Vår gudomliga rätt
Våra synder du renat oss från
Bevarat oss från djävulen.
Låt inte din ära,
Utplånas av turkarna
avfalla från påven.
Din kyrka rämna.
Visa nu din makt
Ge dig till känna för alla
Att överallt predika rätt
På dig fast tro
Låt oss inte falla från dig,
Hör oss Jesus, vår älskade Gud

Sveti Duh naš Vučenik,
Skaži nom tujo milost,
Naš vseh Troštar, Pomočnik,
Gledaj na našo dinost.
Vrag, smert, Turk nas strašijo,
Kir smo Boga spoznali,
Po tujim vuku dijali,
Jezusu se podali,
Zatu nas souvražijo,
Daj nom v veri obstati,
Tuj vuk vselej deržati,
Turkom Trojico znati,
De nas več ne dražijo,
V sliši nas, lubi Sveti Duh.

Den heliga ande, vår vägvisare
Visa oss din nåd
Allas vår hjälpsame tröstare
Skåda vår sammanhållning
Djävulen, döden, turken skrämmer oss
För vi har bekänt oss till gud
Handlat i enlighet med din lära
Vigt oss åt Jesus
Därför hatar de oss
Giv oss att förbli i tron
Din lära att för alltid hålla
Ge turkarna insikt om treenigheten
Så att de aldrig mer plågar oss
Hör oss, älskade heliga ande

översatt av Gandalf Tätting 2011-05
granskat av Morgan Nilsson
Upplagd av Inga kommentarer:
Etiketter:

Musik: Tomaž Domicelj: Slovenskega naroda sin / En son av det slovenska folket




Na planini je živel,
rad je stare pesmi pel
se življenja veselil,
mnogo vinca je popil.

Han levde i bergen,
sjöng gärna gamla sånger
gladde sig åt livet,
och drack mycket vin.

Ko je prvič šel v svet
si pripel rdeč je cvet,
ki ga z žuljavo roko
mati dala je v slovo.

När han första gången gick ut i världen
satte han fast en röd blomma,
som hans mor med valkig hand
gav honom till avsked.

Oče zgubljal ni besed,
bil je vajen tujce klet,
fantu dal je v spomin
zeleneči rožmarin in dejal:
"Koder hodil boš z njim
vedi da si le slovenskega naroda sin!"

Hans far sparade sina ord,
han var van vid att förbanna utlänningar,
som minne gav han sin pojke
groende rosmarin och sa:
”Vart du än går med den
ska du veta att du är en son av enbart det slovenska folket!"

Sam utiral si je pot,
videl mnogo je zarot,
težko se premagoval,
ker ubijati ni znal.

Ensam banade han sin väg,
såg många komplotter,
hade svårt att behärska sina känslor,
eftersom han inte kunde döda.

Večkrat jokal je naglas,
čakal je vrnitve čas,
nič več ni le zmagoval
in zato si je lagal
iz dneva v dan:
"Ni mi mar bolečin,
z njimi živim kot slovenskega naroda sin!
Ni mi mar bolečin,
z njimi živim kot slovenskega naroda sin!
Kot slovenskega naroda sin."

Ofta grät han högt,
väntade på tiden för hemfärden,
inget mer kunde han någonsin vinna
och ljög därför för sig själv
dag ut och dag in:
”Jag bekymrar mig inte om smärtorna,
jag lever med dem som en son av det slovenska folket!
Jag bekymrar mig inte om smärtorna,
jag lever med dem som en son av det slovenska folket!
Son en son av det slovenska folket.”



översatt av flera studenter


Upplagd av Inga kommentarer:
Etiketter:

Oton Župančič • Jezero // Sjön



Vse ure dneva, ki čez svod hite,
odsevajo v zrcalu te vode,
vse zarje vanjo omakajo perot,
vse zvezde vanjo pišejo svoj pot.
Alla dagens timmar som skyndar över himlavalvet,
återspeglas i denna vattenspegel,
alla gryningar doppar vingen i den,
alla stjärnor banar sin väg i den.
Kar je resnic, to v jezeru je slik:
gora, drevo in otok in zvonik,
oblak in ptič, prebežnika višin,
vse podvojeno, gleda iz globin.
För varje sanning finns en bild i sjön:
berg, träd och ö och klocktorn,
moln och fågel, höjdernas två överlöpare,
allt titta fördubblat ur djupen.
In jezero igra se z bleskom tem,
preliva svit in sence, in očem
je večno čudo; in ko zreva vanj,
sva vpletla sebe v čar njegovih sanj ...
Och sjön leker med detta skimmer,
sköljer över sken och skuggor, och för ögonen
är det alltid ett under; och när vi två tittar i den,
har vi flätats in i dess drömmars tjuskraft ...


översatt av flera studenter

Óton Župánčič (1878-1949) anses vid sidan av France Prešeren vara den ene av de båda största slovenska poeterna. Han studerade historia och geografi i Wien och var först stadsakrivarie i Ljubljana, senare teaterdramaturg och ledare för Slovenska nationalteatern. Han började skriva poesi redan under sina gymnasieår. Han har även författat ett antal pjäser och översatt mer än femtio verk ur världslitteraturen, bl.a. Shakespeare, Molière, Pusjkin, Dickens och Hamsun. Župančič har även fungerat som förnyare av det slovenska språket.

svôd (himla)valv
hité – äldre form för 3 pl hitíjo skyndar
odséva > reflekteras, speglas
zrcálo spegel
zárja gryning
vánjo – sammansmältning av v + njó
omáka > doppa, blöta
perót – äldre form för perút -i (f.) vinge
kár … tó så många … som … lika många
slíka bild
zvoník klockstapel, klocktorn
oblák moln
ptíč fågel
prebéžnik någon som springer över till andra sidan (t.ex. desertör)
višína höjd
podvojên fördubblad, dubbel
globína djup
blésk strålglans, sken
prelíva > sköljer över
svít sken
sénca skugga
véčən evig
čúdo under
zrê > titta, skåda, se
vánj – sammansmältning av v + njêga
vplête, vplêtəł < fläta in, blanda in
čár tjusning, tjuskraft, trolldom
Upplagd av Inga kommentarer:
Etiketter:

Dáne Zájc (1929-2005) • Zvonci novega dne // Den nya dagens klockor (1958)





Spoštovani poslušalci! Vabimo vas, da poslušate pesem Daneta Zajca z naslovom ”Zvonci novega dne”. Objavljena je v Zajčevi prvi pesniški zbirki ”Požgane trave”. Pesem bo prebral Karel Brišnik. 

Veter. In skale.
In mraz.
Vind. Och klippor.
Och frost.
Mraz na rdečem nebu.
Mraz na modrikastih vrheh.
Mraz na prezeblih mahovih.
Mraz na višnjevih cvetih.
Frost på den röda himlen.
Frost på de blånande topparna.
Frost på den djupfrusna mossan.
Frost på körsbärsblommorna.
Mraz po prepadih,
kjer se zvija megla
v klobčič zlobe
v klobčič slabosti,
v klobčič histeričnega smeha.
Frost längs ravinerna,
där dimman rullar ihop sig
till ett knyte av ilska,
till ett knyte av svaghet,
till ett knyte av hysteriskt skratt.
Jutro naznanjajo
pridušeni zvonci črede
na slemenu.
Iz vode teme
vstajajo kamnite rame gora
negibne in mrke.
Veter para ob njih
nevidna jadra.
Morgonen tilkännages
av hjordens dämpade klockor
på bergstoppen.
Ur det mörka vattnet
stiger bergens stenaxlar upp
orörliga och dystra.
Mot dem river vinden sönder
osynliga segel.
Jutro naznanjajo oblaki,
ki si umivajo grozeče
pohlepne roke
v krvavem jezeru prve zarje.
V medvedjem plesu
zagrinjajo nebo.
S temno grožnjo ga zagrinjajo.
Morgonen tillkännages av molnen,
som tvättar sina hotfulla
giriga händer
i den första gryningens blodiga sjö.
I en björndans
täcker de himlen.
Med ett mörkt hot täcker de den.
Mraz je na zemlji.
Frost ligger på marken.
Prva svetloba je obležala
razkosana med skalami.
V kotlih prepadov se peni megla.
Det första ljuset blev liggande
kluvet mellan kliporna.
I ravinernas grytor skummar dimman.
Sam si na svetu.
Sam kot skala,
vzdihuje veter
pred kamnitim obličjem gore.
Ensam är du i världen.
Ensam som en klippa,
suckar vinden
inför bergets stenansikte.
V njegovo tožbo zvoni nov dan
s počenimi zvonci
ovčje črede.
Till dess klagan ringer den nya dagen
med fårhjordens
spruckna klockor.

översatt av flera studenter


zvônəc dim. av zvón (ring)klocka
spoštúje, spoštováł > respektera, vörda, högakta
vábi, vábił, vabíla < povábi invitera, locka
pésəm, -i (f.) dikt, sång
naslóv titel, adress
objávi < objávlja publicera
pésniški lyrik-, dikt-
zbírka samling
žgê, žgáł > požgê bränna
skála klippa, klippblock
mráz frost
modríkast blåaktig
vŕh topp
prezébəł genomfrusen
máh, Gsg. mahú, Npl. mahôvi mossa
víšnjev körsbärs-
cvét blomma
prepád stup, ravin
zvíje se, zvíł se < zvíja se rulla ihop sig, röra sig med rullande rörelser eller vågrörelser
mə́gla dimma
klôbčič dim. av klôb nystan, knyte, boll
zlôba ilska, ondska
slabóst, -i (f.) svaghet
histêričən hysterisk
sméh skratt
naznáni, naznánił, naznaníla < naznánja förutskicka, tillkännage, anmäla
priduší, pridúšił, pridušíla < dämpa
čréda hjord
slême, Gsg. sleména (bergs)rygg, topp
kamnít sten-, av sten
gôra, Gpl. gorá berg
negíbən orörlig
mŕk mörk, dyster
pára > sprätta (söm), klyva, skära itu
nevídən osynlig
jádro segel grozí > hota
grozéč hotfull
pohlépən girig
krváv blodig
zárja gryning, morgonrådnad
medvédji björn- björnens
zagrínja > täcka (över)
grôžnja hot, hotelse
svətlôba ljus
obleží, oblêžał, obležála < bli liggande
razkósa < razkosáva stycka
kôtəł gryta
péni se > skumma (av péna skum)
vzdihúje, vzdihováł > vzdíhne, vzdíhnił sucka
oblíčje ansikte
tôžba klagan, klagomål, beskyllning
póči < póka spricka
óvčji får-, fåra-, av får
Upplagd av Inga kommentarer:
Etiketter:

Janez Menart • Jaz // Jag

Pred ogledalom nem stojim
in v tujca pred seboj strmim.
Framför spegeln står jag stum
och stirrar på främlingen framför mig.
Kot da zrem prvič ta obraz,
vprašujem ga: Si ti res jaz?
Som om jag ser detta ansikte för första gången
frågar jag honom: Är du verkligen jag?
Zamišljeno me zro oči
in vprašajo: Sem jaz res ti?
Eftertänksamt betraktar ögonen mig
och frågar: Är jag verkligen du?
In trezno pravi mu moj jaz:
Jaz nisem ti, ti nisi jaz;
Och nyktert svarar honom mitt jag:
Jag är inte du, du är inte jag;
jaz sem le jaz, ki se mi zdi;
in ti si jaz le za ljudi;
jag är bara jag, som det förefaller mig;
och du är jag bara för alla andra;
a pravi jaz je dan za dnem
uganka meni in ljudem.
men mitt sanna jag är varje dag
en gåta för mig och alla andra.





översatt av flera studenter
Upplagd av Inga kommentarer:
Etiketter:

Dane Zajc & Janez Škof • Dva Vrana // Två korpar



Čez poljá, čez poljá
vrána dvá, čŕna dvá
sta letéla.
Över fälten, över fälten
flög
korpar två, svarta två.
Krá, krá,
mŕzla so poljá.
Krax, krax,
kalla äro fälten.
Búrja gré čez poljé,
čez vodé, čez goré,
zíma béla.
Nordan sveper över fältet,
över vattnen, över bergen,
vintern vit.
Krá, krá,
búrja gré od gorá.
Krax, krax,
nordan sveper ner från bergen.
Búrja gré od gorá,
strádež gré čez poljá,
pólja béla, pólja béla.
Nordan sveper ner från bergen,
svälten drar över fälten,
fälten vita, fälten vita.
Krá, krá,
kdáj bova domá.
Krax, krax,
när kommer vi att vara hemma.


översatt av flera studenter



vrán kråka,  korp
čəz över
čŕn [čə́rən], čŕna [čə́rna] svart
letéla flugit, flög
krá krax
mŕzəł [mə́rzəw], mŕzla [mə́rzla] kall
búrja kraftig nordostlig vind
gré är på väg, kommer, pres. 3 p. sing.
zíma vinter
od från
strádež svält, hunger
kdáj? när?
bôva vi två kommer att vara
domá hemma


Upplagd av
Etiketter:
Prenumerera på: Inlägg (Atom)